Jag fortsatte att sy som en tokig på min nya symaskin. Gav mig i kast med ett överkast till dubbelsängen i stugan. Fortfarande bara Blockhus, det var det enda jag kände till. Och fortfarande tygrester från tidigare års sömnad.
Men när jag sydde det här började faktiskt mina tyger minska en hel del. Minns att jag fick brist på ljusa tyger så jag köpte faktiskt en sommarduk på Brödet och fiskarna att ha att fylla ut med.
Det här överkastet har ingen vadd emellan, jag ville inte att det skulle vara för skrymmande och tungt. Så det är inte kviltat, baksidan "hänger löst". Undrar hur den fungerar när det blir dags att tvätta det, inte en enda söm är ju kastad. Jaja, det visar sig i framtiden.
Det här överkastet har ingen vadd emellan, jag ville inte att det skulle vara för skrymmande och tungt. Så det är inte kviltat, baksidan "hänger löst". Undrar hur den fungerar när det blir dags att tvätta det, inte en enda söm är ju kastad. Jaja, det visar sig i framtiden.
Men nu hade mamma kommit på att jag börjat sy lapptäcken så hon kom över med två stora kartonger med sina tygrester och det blev följande täcke.
Det finns tom ett fotobevis på att det är använt!
Ett skämmigt minne är den gången vi var så många uppe i stugan att det blev brist på sängkläder. Då fick dotterns man ta det här täcket över sig på natten, efter att det legat ute i gräset. Han som är mest allergisk av oss alla. Stackarn, han fick en hemsk natt och dag därpå. Förlåt Michael!
När jag sydde det här täcket hade jag börjat bli lite nyfiken på själva kviltningen, tom inhandlat en kviltpressarfot. Men shit, vad svårt det var! Först är det kviltat i dikena och så försökte jag få till några frihandfigurer i mittrutona. Och det var nu jag började tycka att min "fantastiska" nya symaskin var alldeles för liten. HUR bär man sig åt att flytta täcket mjukt och fint och med exakt samma fart hela tiden när det i stort sett inte får rum nånting inne i maskinen??
Ett skämmigt minne är den gången vi var så många uppe i stugan att det blev brist på sängkläder. Då fick dotterns man ta det här täcket över sig på natten, efter att det legat ute i gräset. Han som är mest allergisk av oss alla. Stackarn, han fick en hemsk natt och dag därpå. Förlåt Michael!
När jag sydde det här täcket hade jag börjat bli lite nyfiken på själva kviltningen, tom inhandlat en kviltpressarfot. Men shit, vad svårt det var! Först är det kviltat i dikena och så försökte jag få till några frihandfigurer i mittrutona. Och det var nu jag började tycka att min "fantastiska" nya symaskin var alldeles för liten. HUR bär man sig åt att flytta täcket mjukt och fint och med exakt samma fart hela tiden när det i stort sett inte får rum nånting inne i maskinen??
